va`nsinne subst. ~t
ORDLED: van–sinn-et
• (svårare) sinnessjukdom {SYN. galenskap 2} {→vanvett}: vansinnesanfall; vansinnesskratt; efter alla olyckor drabbades hon av ~; hon drev honom till ~; ~t lyste ur hennes ögon
BET.NYANS: försvagat galenskap: vansinnesfärd; det är ~ att stå flera timmar ute i regnet; nedläggningsbeslutet är rent ~; ekonomiskt ~
HIST.: sedan 1787; till vansinnig
Källa: http://www.ne.se
När man blivt allt för van vid sitt sinne.
