nänn`as verb nändes nänts, pres. nänns
ORDLED: nänn-as
• (vanl. i nekande uttr.) ha hjärta att förstöra ngt, skada ngn etc.: hon nändes inte ta av den fint upplagda maten; han nändes inte ta betalt av den lilla flickan
BET.NYANS: betr. tillgångar tillåta eller unna sig att: hon nänns inte äta sig mätt
KONSTR.: ~ INF
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. nänna, nännas, urspr. ‘vara ivrig, djärv’
Källa: http://www.ne.se
”Och låg han sjuk, den vän, som nänts att slå
ett värnlöst djur, och låg han törstig då,
när vid hans säng jag låg den sista natten
jag skulle råga glaset fullt med vatten
och dricka det i botten själv och gå.”
Verner von Heidenstam
