bäng`el subst. ~n bänglar
ORDLED: bängl-ar
• ohyfsad pojke {SYN. slyngel} ⟨nedsätt.; mindre brukl.⟩
HIST.: sedan 1559; av lågty. bengel ‘stor käpp; lymmel’, till bangen ‘slå’; besl. med 2bang, bång

Källa: http://www.ne.se

Bängen, till exempel.