bigott [-åt´]   adj., neutr. ~
• ofördragsam på grund av överdriven eller hycklad fromhet om person, handling e.d.{egudsnådeligskenhelig}: den ~a synen på sexuallivet under den viktorianska tidenen ~ och gudsnådelig mansperson
HIST.: sedan 1735; av fra. bigot med samma bet., urspr. använt som öknamn på normanderna

Källa: http://www.ne.se

Bigott bregott! Lite på samma tema som sipp som varit dagens ord tidigare.