bö`ra verb borde bort, pres. bör
ORDLED: bor-de
1 lämpligen eller med rätta eller nödvändighet skola utföra viss handling, vara på visst sätt e.d. (enl. ngn norm, egen el. annans); i uttr. för uppmaning, förbud m.m. {→behöva 2,3skola 3}: man bör göra sin plikt; han bör inte resa; du borde gå dit; det borde vi ha tänkt på
BET.NYANS: ofta försvagat, med innebörd av vänlig uppmaning ⟨mest pret.⟩: han borde skriva sina memoarer; den filmen borde du verkligen se
IDIOM: (det är alldeles) som sig bör (det är helt) i sin ordning
KONSTR.: ~ INF
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. böra; inhemskt ord med germ. släktskap; urspr. ‘hända; tillkomma’; besl. med bära, börja
Källa: http://www.ne.se
Böra, borde bort alltså. Smart!
