mum´rik subst. ~en ~ar
ORDLED: mumr-ik-en
1 underlig, ngt motbjudande person {→stofil} ⟨vard.⟩: snusmumrik
HIST.: sedan 1889; sv. dial. mumrik ‘enfaldig karl med hafsigt uttal’; trol. tillmumla
Källa: http://www.ne.se
Nu rätar vi ut frågetecknen och skriker!
