dilettan´t subst. ~en ~er
ORDLED: dilett-ant-en
• person som sysslar med ngt utan att ha nödvändig sakkunskap särsk. på ngt konstnärligt el. vetenskapl. område {→amatör, klåpare}: dilettantmässig; som målare var och förblev NN ~
KONSTR.: en ~ (i el. på ngt)
HIST.: sedan 1805; av fra., ita. dilettante med samma bet.; ur lat. delectare ‘glädja (sig)’
Källa: http://www.ne.se
God jul alla dilettanter och demagoger!
