diosku´r subst. ~en ~er
ORDLED: dioskur-en
• (mest plur.) endera av två oskiljaktiga kamrater ⟨litt.⟩
HIST.: sedan 1858; till grek. Dioskouroi ‘Zeus’ söner’ (Kastor och Pollux); Dios är genitiv av Zeus

Källa: http://www.ne.se

Det fanns alltid under skolgången, i varje klass, åtminstone ett par som alltid adresserades tillsammans. Ni som har tillhört ett sådant vet att det kan vara mäkta irriterande.