eklate´ra verb ~de ~t (eklatt)
ORDLED: eklat-er-ar
SUBST.: eklaterande, eklatering
tillkännage (förlovning): de ämnar ~ i midsommar; ~ sin dotters förlovning
KONSTR.: ~ (ngt)
HIST.: sedan 1769; av fra. éclater ‘brista; krevera; bli allmänt bekant’
Källa: http://www.ne.se
Intressant att ursprunget har med krevera att göra, som i sin tur har med krepera att göra. Rätt långt ifrån förlovning.
