fe`lfinnare subst. ~n äv. felfinnarn, plur. ~, best. plur. felfinnarna
ORDLED: fel–finn-ar-en
• person som ivrigt söker upptäcka felaktigheter hos andra, vanl. inte i konstruktivt syfte ⟨nedsätt.⟩
HIST.: sedan 1884

Källa: http://www.ne.se

Något skall man ju ägna sig åt.