1fö`ga adv., som komp. används mindre; som superl. används minst
• i ringa grad eller omfattning {MOTS. mycket} {e1lite}: en ~ givande tillställning; ett ~ upplysande exempel; detta berör mig ~
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. fögha; av lågty. vöge med samma bet., eg. ‘passande; måttlig’; jfr foga
Källa http://www.ne.se
Här är ett ord som jag har lite dubbel relation till, dels i den mening som beskrivs ovan, men även som ”interjektion” mer i stil med ”knappast” eller ”det tror jag inte” eller kanske ”det var som fan” Eller det bästa exemplet jag kan komma på är engelskans ”you did, didn’t you?” Ett jak-nek! De flesta jag pratat med verkar inte känna igen den här betydelsen av ordet så jag antar att det är lokalt i Hälsingland eller dylikt. Känner ni till den här betydelsen och har bra exempel på hur det används får ni gärna skriva en kommentar!
Peter 9:09 den 22/06 2009 | #
Jag tror helgens intensiva ordanden ledde fram till något i stil med ”nej, det menar du inte?” (icke ironiskt)
Björn 9:53 den 22/06 2009 | #
Det stämmer nog bra. Uttalas gärna barskt och med ett drag mot hånande. I Hälsingland.
Johan 9:59 den 22/06 2009 | #
”Föga anade jag vad som skulle hända när jag gick in genom dörren.”
Alltså ungefär som ”knappast” fast mer neutral kanske. Det känns som om ”knappast” har en lite mer negativ klang och fångar inte riktigt betydelsen av ”föga” i meningen ovan. Var det det sättet att använda ordet du tänkte på?
Jannicke 10:37 den 22/06 2009 | #
Och vad sa vi om Hälsingland Peter?
Det kan också användas i betydelsen att ge efter för någonting – falla till föga. Men det är väl snarare idiomatiskt.
Björn 12:23 den 22/06 2009 | #
I Peters frånvaro tar jag mig friheten att svara i hans ställe. Enligt NE finns det tre betydelser av ordet. Detta inlägg handlar om att påvisa den fjärde formen, vilken förmodas vara dialektal.
A – Jag kommer hinna fram i tid.
B – Föga!
Knappast, som kommenterades ovan, kan även det användas på samma sätt. Om det sedan är en interjektion, eller fortfarande ett adverb kan förstås diskuteras.
Peter 13:39 den 22/06 2009 | #
Johan, precis som björn säger så tänker jag mig snarare där ”föga” står helt för sig själv. Dvs, som en interjektion där betydelsen motsvarar en hel fras.
Björn 14:40 den 22/06 2009 | #
Det kanske förresten hör till god ton att beskriva de tre allmänt vedertagna formerna av ordet, när jag nämnt deras existens.
1. Se ovan.
2. Pronomen med betydelse liknande adverbet ovan. BET.NYANS: i substantivisk anv.: om detta är ~ att säga ( Källa: http://www.ne.se/sve/föga/O160255 )
3. Substantivformen. Används idiomatiskt enligt Jannickes beskrivning ovan.
Peter 14:40 den 22/06 2009 | #
Här följer vi god sed!
Björn 14:44 den 22/06 2009 | #
Ja, och stryper inte RSS-flödet.
–
Missade förstås hälften av punkt två ovan. Beskrivning enligt NE är, i sin helhet:
2fö`ga pron., som komp. används mindre; som superl. används minst
• som har liten grad eller omfattning {enågon 2}: han visade ~ intresse för arbetet
BET.NYANS: i substantivisk anv.: om detta är ~ att säga
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. fögha; se 1föga