förmä´ten adj. förmätet förmätna
ORDLED: för-mätn-are
• som framför alltför oblyga krav eller anspråk {→anspråksfull, pretentiös}: han är ~ nog att tro att hans röst är den vackraste; det är förmätet att betrakta vårt öde som unikt
BET.NYANS: om handling o.d.: förmätna krav
HIST.: sedan 1619; av lågty. vormeten med samma bet., eg. perf. part. av sik vormeten‘överskatta sig’, eg. ‘mäta fel’

Källa: http://www.ne.se

Det att mäta sig till vansinne.