fö`rorätta verb ~de ~t
ORDLED: för–o-rätt-ar
SUBST.: förorättande
• (vanl. perf. part.) bemöta utan tillräcklig respekt för den personliga värdigheten {→förnärma, förolämpa, såra 2}: han kände sig djupt ~d av kritiken
KONSTR.: ~ ngn
HIST.: sedan 1712; efter lågty. verunrechten med samma bet.; se 1rätt
Källa: http://www.ne.se
Förorätta mig långsamt!
