fun`tad adj. funtat
ORDLED: funt-ad
• som har vissa grundläggande (psykiska) egenskaper {ebeskaffad} [ngt vard.]:hur skall man vara ~ för att inte gilla hästar?; han är så ~ att han inte kan samarbeta
BET.NYANS: allmännare som har de grundläggande egenskaperna som framgår av sammanhanget: ögonen är ~e så att man egentligen ser världen upp och ned
KONSTR.: SÄTTSADVL+~, ~+SÄTTSADVL
HIST.: sedan 1696; till sv. dial. funta ‘förfärdiga’; ev. besl. med fundera
Källa: http://www.ne.se
Måste ju säga att jag blev lite besviken när jag läste historien bakom det här ordet. Jag hade byggt upp en otroligt bra förklaring på egen hand som handlade om att hur man var funtad hörde samman med hur man blivit behandlad i samband med dopet, i dopfunten. Om man är illa funtad kanske man helt enkelt blev tappad mot täljstensfunten som liten?
