fylgia [fyl´g-] subst. ~n fylgior el. fylgja [fyl´g-] ~n fylgjor
ORDLED: fylgi-an, fylgj-an
• skyddsande i nordisk mytologi
BET.NYANS: urspr. om ett övernaturligt väsen som i djur- el. kvinnogestalt antogs följa människan
KONSTR.: (ngns) ~
HIST.: sedan 1664; av isl. fylgja ‘skyddsande’, trol. till fylgja ‘följa (efter)’
Källa: http://www.ne.se
Fylgian var en människas dubbelgångare, och gestaltens utformning var beroende av vederbörandes andliga egenskaper. En tapper människas skyddsande kunde exempelvis framträda i björnhamn.
Myaraq 9:07 den 09/09 2010 | #
Coolt!!
Undrar vad min fylgia hade varit..
Jannicke 8:06 den 10/09 2010 | #
Jag tänker mig en katt som ligger och mysblinkar i starkt solsken, som är smidig och vet saker om världen. Det där uttrycket som säger att det finns mycket inuti, men det behöver för den delen inte delas med omgivningen. Nöjd så liksom.
Naguna 17:18 den 15/09 2011 | #
Myaraq- visst är det coolt men mer intressant är väl vad din fylgia har för gestalt nu.
Markus 22:55 den 20/09 2011 | #
Hoho, väldigt intressant hur man ser mansdomineringen här. ”Kvinna eller djur”…