hu`gsvala verb ~de ~t
ORDLED: hug–sval-ar
SUBST.: hugsvalande; hugsvalan, hugsvalelse
• ge tröst och lindring ⟨bibl., åld.⟩: Herren ~r oss i nöden
KONSTR.: ~ ngn
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. hughsvala, eg. ‘svalka sinnet’, till hug och 1sval
Källa: http://www.ne.se
Nu har herrarna lämnat landet; kvar blir ordens dagliga kungörelse.
Att svalka sinnet torde vara att trubba av rådande tillstånd, att lämna det som hettar i bröstet för något utan glöd. Likväl är svalans vingslag det som berör tanken.
Läderlasse 11:12 den 26/08 2010 | #
Det hugnar mig att ni håller dagens-ord igång!
(hugsvala för tanken till hugna, hehe.)
Jannicke 11:47 den 26/08 2010 | #
Jag fick den pyramidala äran att vikariera så länge herrarna ämnar roa sig i öknen, så orden kommer det inte att råda brist på.
Hugna och första leden i hugsvala härrör båda från ”håg” – så det stämmer fint. Jag tycker om NEs beskrivning av ordet: ”själslig läggning som styr tänkande och sinnesstämning”. Det är också fint.
Harriet 19:26 den 26/08 2010 | #
Jag tycker att själva ordet hugsvala är vackert
Jannicke 20:55 den 26/08 2010 | #
Oh, jag också. Och det är vackert att ”se” dig Harriet.
Boba 15:43 den 15/05 2011 | #
Är det den OG-affilierade småkriminella läderbögen, Lasse, som är här och docerar?