infanti´l adj. ~t
ORDLED: in-fant-il
• själsligt omogen om person, handling e.d. {ebarnslig}: det ~a underhållningsvåldet
HIST.: sedan 1838; av lat. infantilis ‘barnslig’; jfr infant
Källa: http://www.ne.se
Då följer vi upp http://www.dagens-ord.se/debil med infantil. Bättre sätt att kalla någon barnslig än såhär känner jag inte till.
