jåns äv. jons [jån´s]   subst., ingen böjning
• i frasen i ~ nyss ⟨provins.⟩
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; formen i jåns 1609; fornsv. i adhons, i adhans ‘i jåns’; jfr isl. áðan ‘nyss; förr’

Källa: http://www.ne.se

Jorå!