juxtaposition [-ʃo´n] subst. ~en ~er
ORDLED: juxta–pos-it-ion-en
• samordning av flera element ⟨i vetenskapl. sammanhang⟩: teorin att Iliaden uppkommit genom ~ av självständiga sånger
BET.NYANS: spec. språkvet. sammanställning av ord eller satser som hör nära ihop: ~ av två huvudsatser
KONSTR.: ~ (av ngra)
HIST.: sedan 1840; bildn. till lat. juxta ‘bredvid; tätt intill’ och position
Källa: http://www.ne.se
Boltzmann brain light.
