mum´rik subst. ~en ~ar
ORDLED: mumr-ik-en

1 underlig, ngt motbjudande person {→stofil} ⟨vard.⟩: snusmumrik
HIST.: sedan 1889; sv. dial. mumrik ‘enfaldig karl med hafsigt uttal’; trol. tillmumla

Källa: http://www.ne.se

Nu rätar vi ut frågetecknen och skriker!