ni`ding subst. ~en ~ar
ORDLED: nid-ing-en
• person som begått rått eller kränkande brott: nidingsdådödeläggelsen av växthuset var ett verk av ~ar
IDIOM: var mans ~ fredlös person ⟨histor.
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. niþinger; till nid i nidbild

Källa: http://www.ne.se

Intressant koppling till nidbild.