ö`da verb ödde ött, pres. öder
ORDLED: öd-er
SUBST.: ödande
• (ofta med partikel) (onödigtvis) låta gå förlorad med avs. på konkreta el. vanl. abstrakta tillgångar {SYN. förslösaleva upp 2} {→slösa} ⟨ngt litt.⟩: ~ bort sitt liv~ sina krafter på en hopplös sak~ ut sin förmögenhet
KONSTR.: ~ (bort el. ut) ngt
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. öþa; gemens. germ. ord; till 2öde; jfr föröda;ödsla

Källa: http://www.ne.se

Vi har ött vårt land!