rå`dbråka verb ~de ~t
ORDLED: råd–bråk-ar
SUBST.: rådbråkande, rådbråkning
1 avrätta (dödsdömd person) genom att låta vederbörande krossas av ett tungt hjul varefter kroppen fästes på hjulet till allmänt beskådande ⟨histor.⟩
KONSTR.: ~ ngn
HIST.: sedan ca 1605; av lågty. radebraken med samma bet., till rat ‘hjul’ och braken ‘bryta (ngn över stegel och hjul)’; jfr rattrotera

Källa: http://www.ne.se

En av de absoluta favoriterna bland avrättningsmetoder, dock nämner de inte att man vanligen bara krossade den dömdes lemmar och därefter lät vederbörande dö av uttorkning sittandes inflätad i hjulet. (krossade lemmar blir betydligt lättare att fläta)