rafistule´ra verb ~de ~t
ORDLED: rafist-ul-er-ar
SUBST.: rafistulerande, rafistulering
• rota runt (bland många olika föremål) på ett vårdslöst eller våldsamt sätt[numera mindre brukl.]
KONSTR.: ~
HIST.: sedan 1807; via ty. av äldre ita. rovistolare med samma bet., till rovistare med samma bet.
Källa: http://www.ne.se
På inrådan av en god vän kommer här rafistulera! Det inte bara låter roligt, dess betydelse är också ganska underhållande. Helt klart värt att svänga sig med. (Notera också att även här så har vi ett väl nyanserat ord)
aurum 12:22 den 29/05 2009 | #
Haha =D vilket härligt ord! ”rafistulera” Tror du man skulle kunna använda det ordet i vardagen?? Det låter ju så härligt, man borde andvända såna ord oftare tycker jag =)
Jag gillar verkligen din blogg =) Jag ville just lära mig flera ord men att hitta bra ord är inte så lätt. Och jag är inte så mycket för att läsa böcker direkt.
Ha det gott! =)
Lilla O 21:01 den 30/05 2009 | #
Jag brukar rafistulera rätt ofta! Visste inte att det hette så bara…
Åke N 18:31 den 14/07 2009 | #
Vanligast är väl att man rafistulerar sin plånbok för att hitta pengar bland alla kvitton och plastkort…
Bertil 12:20 den 07/10 2011 | #
Min farfar, född 1867, skrev i sina minnen om hur hushållerskan höll rafistulation med kapten L efter att farfar, som då var i 10-årsåldern, hade fått svår hosta och hög feber. Hon misstänkte helt rätt; farfar hade fallit i med halva kroppen när han skulle skjuta ut båten från stranden vid en fisketur på hösten. Men kapten L som var fyrmästare och farfars gudfar, tyckte det var lugnast att låta kläderna torka på kroppen innan de kom hem. För att undvika bråk med hushållerskan…;))