raptus [rap´- el. rap`-]   subst. ~en el. ~et, plur. ~
ORDLED: rapt-us-en
• häftigt anfall av viss sinnesstämning ⟨mindre brukl.⟩: han fick en ~ av ilska
HIST.: sedan 1708; av medeltidslat. raptus ‘sinnesförvirring’, till lat. rapere‘rycka till sig’; besl. med ravinräfst

Källa: http://www.ne.se

Detta blir det sista ordet jag och Peter publicerar på några veckor; ty nu ska vi, tack vare en simultan raptus, sätta oss i öknen och dricka sprit.
Lyckligtvis har vi arrangerat en formidabel vikarie, så på orden blir det ingen hejd.