rustibuss [rus`- äv. rus´-] subst. ~en ~ar
ORDLED: rusti–buss-en
• livligt (och kraftigt) barn ⟨vard.⟩
HIST.: sedan 1821; till sv. dial. rusta ‘stoja’ och 1buss 2
Källa: http://www.ne.se
”Vill magistern veta mitt namn, så är det Rustibus, när jag har mynt på fickan, och Skorsten, när allt gått i rök.”
Zacharias Topelius
