sofis´m subst. ~en ~er
ORDLED: sof-ism-en
• yttrande som skenbart är egendomligt eller orimligt men i verkligheten kan bevisas genom ngn sorts logiskt resonemang och som anv. i syfte att briljera, provocera e.d. {→sofisteri, spetsfundighet}
HIST.: sedan 1760; av grek. sophisma med samma bet., till sophos ‘vis’
Att driva människor till vansinne med stil och finess.
