stipule´ra verb ~de ~t
ORDLED: stipul-er-ar
SUBST.: stipulerande, stipulering; stipulation
• fastlägga (ngt) på ett formellt el. bindande sätt {→avtala, bestämma 1, 3stadga 2}: en fredsplan som ~de gradvis avrustning av de stridande enheterna; inom ~d tid
KONSTR.: ~ ngt el. att+SATS
HIST.: sedan 1666; av lat. stipulari ‘ta löfte av’
Källa: http://www.ne.se
Det bedrivs mycket stipulation över våra huvuden. Hujeda mig.
