suppone´ra verb ~de ~t
ORDLED: sup-pon-er-ar
SUBST.: supponerande, supponering; supposition
• välja att anse som sant eller sannolikt {→anta 3, förmoda, förutsätta 2, ponera}
KONSTR.: ~ ngt el. att+SATS
HIST.: sedan 1734; av lat. supponere ‘placera under; lägga till grund för’; jfr ponera
Källa: http://www.ne.se
”Man supponerar likwäl, altid hans kyskhet och dygd wara så stor at han intet besmittar sig i någon annans vulva.”
Linné var en sjuhelvetes karl minsann.
