ty`ken adj. tyket tykna
ORDLED: tykn-are
• fräck och otrevlig om person, handling o.d. ⟨vard.; provins.⟩: barnen var tykna mot nykomlingenett tyket svar
KONSTR.: ~ (mot ngn)
HIST.: sedan 1949; sv. dial. tyken; bildat till tycka

Källa: http://www.ne.se

Tyken tyckare tyckte sig tycka tyckande tycktes tyket. Hmmm..