ve subst., ingen böjning, neutr.
• (mest i vissa uttr.) (tillstånd av) stort elände el. olycka el. ngt ont {MOTS. 3väl}:veklagan; han svor ~ och förbannelse över den krånglande bilen
BET.NYANS: som utrop som anger önskan om ont el. känsla av ngt hotande [högt. el. skämts.]: ~ dig!; ~ och fasa!; ~ den patient som inte följde läkarens ordinationer
IDIOM: (ngns) väl och ~ (ngns) tillvaro med alla dess positiva och negativa sidor
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. ve; substantivering av utropsordet ve, gemens. germ. ord, motsvarande lat. væ ‘ve!’
Källa: http://www.ne.se
‘ve och åter ve’ eller varför inte ‘ack och ve’. Mycket elände blir det.
